Wimzy – mer än en hund!

Vi har haft hund i 35 års tid. Olika hundraser – en engelsk springerspaniel, en labrador och två dvärgschnauzrar. Alla våra hundar har varit viktiga för oss. Barnen har vuxit upp med dem och hundarna har varit en del av familjen.

Sedan kom dagen då vi inte mera skulle ha hund. Alla våra hundar var i hundhimlen och vi skulle inte binda oss mera. Lite hade vi nog funderat på att vår nästa hund kunde tänkas vara en Lagotto – men vi skulle ju inte ha hund.

I oktober 2014 besökte vi Maria Axos kennel Nuxo. Inte för att ta hund, bara för att titta lite på valparna. Samma kväll hade vi sedan hund. Bara på prov.

Wimzy hette egentligen Lilli och var finskspråkig. Hon hade vuxit upp på kenneln och var en placeringshund. Hon var 10 månader gammal och full av energi. Glad, god och tillgiven. Vi var plötsligt båda två helt sålda. Men hur skulle hon anpassa sig till ett liv i centrum av Åbo i fjärde våningen i ett höghus?

Det första stora hindret var att få henne in i hissen. Hissar fanns inte ute på landet. Vårt hem ligger precis vid Vårdbergsparken. Där fanns det plötsligt statyer, parkbänkar och stora sopbilar – en ny värld öppnade sig för Wimzy.

Idag kan vi inte tänka oss ett liv utan Wimzy. Vi har 3 barnbarn i åldern 4 månader, 2 år och 5 år. Wimzy accepterar dem helt och hållet. Hon har aldrig sagt till när de leker med henne eller undersöker henne. De kan kika in i munnen på henne eller lägga sig ner och ha henne som dyna. När hon får nog flyttar hon lugnt på sig.

Wimzy har helt tydligt anlag för att bli en bra svamphund. Vi har haft henne med ute på stugan i Houtskär. Hon nosar fram kantareller, men man skall vara blixtsnabb – hon äter upp dem lika snabbt som hon hittar dem! Med lite skolning kommer det att bli bra.

I november i fjol började Wimzy i skolan. Hon har bara gått i skola ett par gånger. Som speciallärare ville jag testa, dels hur Wimzy skulle reagera i en stor skola med 255 elever, dels hur eleverna skulle reagera då det kom in en hund i skolmiljön. Wimzy var lite försiktig i ett stort hus med många främlingar, men eleverna var överförtjusta i henne. De tuffaste eleverna lade sig på klassrumsgolvet bredvid henne. De blyga och försiktiga eleverna vågade komma fram och klappa henne. Hon fick snabbt många nya vänner. I år - i oktober - skall Wimzy börja skolan på riktigt. Då ordnas en kurs där hundar skolas till terapihundar till daghem, skolor och åldringshem.

Tack vare Wimzy har vi själva kommit oss ut igen. Oberoende av väder och vind vandrar vi dagligen med henne. Där det finns möjlighet försöker vi ha henne lös. Hon stortrivs då hon får springa lös. En av döttrarna har haft henne med ut och länka. Det klarar Wimzy också av.

Den stora utmaningen som ännu kvarstår, är hur hon skall klara livet som skeppshund. Sommartid bor vi ombord på vår segelbåt. Hon har varit ombord på båten en gång och det gick bra. Båten var förtöjd vid bryggan. Att röra sig på en segelbåt som lutar och att gå på hala däck blir en utmaning, men vi tror att hon skall fixa det också!

Visst händer det lite negativa saker ibland också. Mest då hon har tråkigt. Igår tuggade hon sönder ett par skor. I förra veckan hittade hon en burk med kex. Hon lyckades öppna locket och äta nio kex. Men vi lär oss och hon lär sig. Nu är både skor och kexburkar placerade högre upp.

Avslutningsvis vill vi ännu lyfta fram två positiva egenskaper. Wimzy skäller inte och hon lossar inte hår. Efter att ha haft två dvärgschnauzrar i huset, som var omöjliga att få att sluta skälla och en labrador, vars ljusa hundhår fanns överallt ännu många år efter att hon farit till hundhimlen - så är det skönt med en Lagotto.

Vi rekommenderar varmt rasen för alla som funderar på att ta hund och för alla som inte skall ta hund! Vi har hund igen och ångrar oss inte!

Dollan och Raffe Juslin